Kliniken
Igar sa dock transporten upp i tid:) Vi kom till kliniken och chefen visade oss runt. Hon fragade var vi var tillatna att gora. Pa kliniken tar det emot alla sorters patienter. Vi fick en sjukskoterska att ga med, hon hade hand om att vaccinera sma barn och kontrollera vikt m.m som BVC i Sverige. Men har nere sa ser de ca 60 barn per dag och sjukskoterska. Vi fick hjalpa till med att vaccinera alla barnen. Efter terasten sa hade fler barn kommit, sjukskoterskan sa att de var dags att vaga alla. Hon hamtade mammorna som snallt stallde sig pa ett led och det hela borjade. Mamma efter mamma kom fram med sina barn gav dem till Patrik och han vagde dem, Robin stod och skrev hur mycket ungen vagde. Sjukskoterskan sa efter 15 ungar att de var bra att ha oss har for de gratar inte, nej inte nar vi vager dem men sen nar vi ska ge dem vaccin sa kommer de inte vara glada. De sista barnet vi vagde fagade Robins och Patrik uppmarksamhet. Det var nagot som inte stamde med barnet, men vi sag henne bara en kort stund sa vi han inte riktigt fundera pa det. Nar alla var vagda var det dags for vaccination, det gar i ett rasande tempo, den lilla flickan som fangade varan uppmarksamhet kom in. Hon var bara sex veckor och da ska de matas och kolla reflexer m.m. Nar vi la henne pa undersokningsbordet sa borjade hon skricka, men inte ett normalt skrickade utan mer vasande. Vi forstod snabbt att det var nagot fel pa andningen, vi undersokte vidare och sjukskoterskan hamtade en mer erfaren sjukskoterska. Nar vi skulle kolla navlen sa var det ett stort brock pa magen, vi kunde kanna puls i den. Den andra ssk kom in i rummet och kollade pa barnet, hon sa nastan omgaende att vi skulle skicka barnet med ambulans till sjukhuset. Mamman sag inte nagot fel pa sitt barn och kunde inte forsta varfor hon inte kunde aka till deras hemstad som ar 8 timmar bilresa bort. Hon hade en tid for uppfoljning pa sjukhuset efter forlossningen men hade struntat i att ga och traffa specialist lakaren. En av sjukskoterska var riktigt arg pa henne. Vi tog barnet och mamman till akutrummet, val dar sa blev Robin och Patrik ensama med mamman och barnet. Sjukskoterska sa ni kan vanta tills ambulansen kommer om nagot hander ropa pa oss. Vi borjade kolla vad de hade for utrustning, det enda vi hittade var en rubens for vuxna. Efter ca 15 min sa kom ambulansen och de lamnade men en inte sa glad mamma och ett sjukt barn. Vilken mamma gor sa mot sitt barn.Idag sa kom vi till kliniken och fick veta att vi skulle ta hand om de gravida kvinnorna igen:) Men det var inte som pa sjukhuset. Forst skulle alla gravida matas, vagas och ta urinprov. De stallde sig pa ett led och Robin vagde och matte medans Patrik skrev. Det var som ett rullande band, sjukskoterskan skote urinproven. Men fort gick det. Efter det blev vi staende i ett rum och dra upp en massa sprutor, sedan hamtade sjukskoterskan hela ledet med mammor och en och en fick de komma in i rummet vi stod. De stallde sig med ryggen mot oss och vi gav en spruta i varje arm. Sjukskoterskan sa att de skulle ga fort, man har inte tid att vanta pa nagot har. Patrik gav svininfluinsavaccin i hoger arm och Robin stelkramp i vanster arm. Det var viktigt att de var i ratt arm. Efter detta sa hade vi saromlaggnigar och lunch. Pa eftermiddagen fick vi ha varan egen mottagning, vi fick patienter att kontroller och sedan skicka dem till ratt rum. Imorgon skall vi ha hand om HIV patienterna. Ikvall skall vi ha fodelsedagskalas pa hostellet.