Shout Africa 2010

Kliniken

Igar sa dock transporten upp i tid:) Vi kom till kliniken och chefen visade oss runt. Hon fragade var vi var tillatna att gora. Pa kliniken tar det emot alla sorters patienter. Vi fick en sjukskoterska att ga med, hon hade hand om att vaccinera sma barn och kontrollera vikt m.m som BVC i Sverige. Men har nere sa ser de ca 60 barn per dag och sjukskoterska. Vi fick hjalpa till med att vaccinera alla barnen. Efter terasten sa hade fler barn kommit, sjukskoterskan sa att de var dags att vaga alla. Hon hamtade mammorna som snallt stallde sig pa ett led och det hela borjade. Mamma efter mamma kom fram med sina barn gav dem till Patrik och han vagde dem, Robin stod och skrev hur mycket ungen vagde. Sjukskoterskan sa efter 15 ungar att de var bra att ha oss har for de gratar inte, nej inte nar vi vager dem men sen nar vi ska ge dem vaccin sa kommer de inte vara glada. De sista barnet vi vagde fagade Robins och Patrik uppmarksamhet. Det var nagot som inte stamde med barnet, men vi sag henne bara en kort stund sa vi han inte riktigt fundera pa det. Nar alla var vagda var det dags for vaccination, det gar i ett rasande tempo, den lilla flickan som fangade varan uppmarksamhet kom in. Hon var bara sex veckor och da ska de matas och kolla reflexer m.m. Nar vi la henne pa undersokningsbordet sa borjade hon skricka, men inte ett normalt skrickade utan mer vasande. Vi forstod snabbt att det var nagot fel pa andningen, vi undersokte vidare och sjukskoterskan hamtade en mer erfaren sjukskoterska. Nar vi skulle kolla navlen sa var det ett stort brock pa magen, vi kunde kanna puls i den. Den andra ssk kom in i rummet och kollade pa barnet, hon sa nastan omgaende att vi skulle skicka barnet med ambulans till sjukhuset. Mamman sag inte nagot fel pa sitt barn och kunde inte forsta varfor hon inte kunde aka till deras hemstad som ar 8 timmar bilresa bort. Hon hade en tid for uppfoljning pa sjukhuset efter forlossningen men hade struntat i att ga och traffa specialist lakaren. En av sjukskoterska var riktigt arg pa henne. Vi tog barnet och mamman till akutrummet, val dar sa blev Robin och Patrik ensama med mamman och barnet. Sjukskoterska sa ni kan vanta tills ambulansen kommer om nagot hander ropa pa oss. Vi borjade kolla vad de hade for utrustning, det enda vi hittade var en rubens for vuxna. Efter ca 15 min sa kom ambulansen och de lamnade men en inte sa glad mamma och ett sjukt barn. Vilken mamma gor sa mot sitt barn.
Idag sa kom vi till kliniken och fick veta att vi skulle ta hand om de gravida kvinnorna igen:) Men det var inte som pa sjukhuset. Forst skulle alla gravida matas, vagas och ta urinprov. De stallde sig pa ett led och Robin vagde och matte medans Patrik skrev. Det var som ett rullande band, sjukskoterskan skote urinproven. Men fort gick det. Efter det blev vi staende i ett rum och dra upp en massa sprutor, sedan hamtade sjukskoterskan hela ledet med mammor och en och en fick de komma in i rummet vi stod. De stallde sig med ryggen mot oss och vi gav en spruta i varje arm. Sjukskoterskan sa att de skulle ga fort, man har inte tid att vanta pa nagot har. Patrik gav svininfluinsavaccin i hoger arm och Robin stelkramp i vanster arm. Det var viktigt att de var i ratt arm. Efter detta sa hade vi saromlaggnigar och lunch. Pa eftermiddagen fick vi ha varan egen mottagning, vi fick patienter att kontroller och sedan skicka dem till ratt rum. Imorgon skall vi ha hand om HIV patienterna. Ikvall skall vi ha fodelsedagskalas pa hostellet.

Varmerekod

Tillbaka efter att varit i krugerparken:) Det var helt underbart och pa vagen upp sa kollade vi pa de fina landskapet. Vi stannade vid guds fonster och nagra stallen till. Sedan kom vi till forsta stallet vi skulle bo pa, guiden sa att de kan ga djur nara taltet pa natten. Patrik vaknade mitt i natten av att nagot gick utanfor och vakte robin. Men de var borta pa morgonen. Vi startade dagen med att aka till sjalv parken, dar bytte vi till en oppen bil. Sedan ut pa safari. Forsta dagen sag vi en massa olika djur men inte nagra lejon. Det var varmt runt 43 grader, sa vi var ratt trotta nar vi kom tillbaka till campingen som vi skulle spannera resten av tiden pa. Den ligger mitt i parken. Pa kvallen var vi ute pa en solnedgangstur. Det var svart att se djuren men vi letade for fullt med ficklampor. Vi sag nagra djur denna kvall. Sedan hade varan guide gjort middag till oss. Nar vi satt och at sa kom en hyena gaende precis vid staketet. Vi hade dem gaende dar hela natten. Vi blev vakta tidigt for att bege oss ut pa en tur, denna dagen hade vi turen med oss och sag ca 20 lejon i olika grupper. Hela safariresan var toppen bra. Nar vi kom hem pa sondagen var vi trotta och tankte pa att vi maste ga upp tidigt i morgon med. Vi gick upp men transporten fran skolan kom aldrig. Vi forsokte fa tag i nagon pa skolan men ingen svarade, vi ringde kliniken och sa att vi inte kommer. Idag sa kom ingen transport heller men nu har vi pratat med de som har hand om transporten och de hamtar oss i morgon. Just det sista natten vi skulle spandera pa campet sa var det tre lakarstudenter med oss, en av dem var svensk. Men nar vi satt och pratade runt elden pa kvallen kom en aldre dam fram till oss. Hon fragade om vi kunde hjalpa hennes man. Patrik och en av lakarstundeterna gick for att titta pa honom. Han hade tydliga tecken pa svagheter i halva kroppen. Men efter en liten neurolog undersokning och nagra minuter senare sa var han mycket battre, troligtvis en TIA men vad gor man nar man ar mitt ute pa savannen och inlasta pa campingen. Sager att han far vanta tills i morgon och aka till sjukhuset.

 

Varmen stiger

Resterande dagar pa barnavdelningen var toppen, vi leker och skojar med barnen och Robin har nu blivit kompis med den lilla killen som var sa radd for oss. Patriks rum bestar fortfarande av bara sma barn fran 3 manader upp till ett ar medans i Robins rum ar det lite aldre barn. Vi var med nar en liten 1 arig skulle fa en nal, det gick inte sa bra for sjukskoterskorna att satta den och de fragade oss om vi ville forsoka, men de hade redan forsokt sa manga ganger. En sjukskoterska fran iva kom och forsokte och aven hon misslyckades, barnet var jatteledsen och vande sig till Patrik och strackte ut sina armar. Patrik fick en jattekram nar han tog upp henne och borjade ga mot rummet dar mamman var, hela hans axel pa trojan var blott efter alla krockodiltarar. Men hon skrattade gott sen nar hon sag oss igen efter:)

I fredags horde vi om en sjukskoterska som hade blivit skjuten. Vi laste tidningen igar och de visade sig att hon blev skjuten for att hon inte hade satt ett dropp pa en patienten som senare avled. Patientens anhoriga hade sagt pa avdelning att klarar inte sig patienten skall alla sjukskoterskor betala med sitt liv. Sjukskoterskan som blev skjuten hade forklarat for de anhoriga att hon inte satter ett dropp om inte lakare sager det. Sjukskoterskan blev skjuten i sitt hem i huvudet och hennes mamma blev skjuten i armen. Sjukskoterskan avled senare pa sjukhus. Men manga av de andra sjukskoterskorna ar nu radda for att fler hamnaktioner skall utforas. Helt sjuk!!

Igar sa njot vi av den underbara varmen som ibland sticker upp till 37 grader. Pa eftermiddagen sa var vi pa rugby match mellan blue bulls och lions. Det var en spannade match och en rolig sport att titta pa:) Vi hejade pa blue bulls och de vann:) Efter det sa gick vi pa en konsert med fyra afrikanska band. Vi var trotta sa kvallen avslutades tidigt. Idag skall vi ga pa bio och bara ta det lungt. Det blir nog att vi gor vara egna biffar ikvall.

Barnavdelning

Lordagen blev det fest:) Sjukskoterskestudenterna fran Holland som ar i Boswana kom ner till oss. Vi gick ut och de finska lakarstudenterna var med ocksa. Det var en toppen kvall ute, men sjalvklart skulle de Hollandska hitta en medvetlosperson. De ropade pa oss och vi visade hur vi smartstimulerar i Sverige. Killen vakande till och hans kompis hittade oss sa han lovade att ta hand om honom. Vi fortsatte att festa fram pa smatimmarna.
Sondagen sa njot vi av det underbara vadret och tog ett dopp i poolen. Sen hade vi bestamt oss for att gora egna kottbullar. De blev jattegoda, men vi fros in dem och skall ha dem i veckan. Resten av farsen gjorde vi biffar av. Manga har nere ar impade over att vi lagar sa mycket mat.

Denna veckan skulle vi varit pa barn onkologen, men nar vi kom dit sa hade de inga patienter. Bra kanske man skall saga. Eller sa kanske de ar kostnaden folk inte har rad med, for bara en sangplats pa barn iva kostar 8000 kr/dygn och da ingar inget. Vi hamnade pa en vanlig barnavdelning (dar bara sangplatsen kostar 2500 kr/dygn). Vi har haft vart sina rum. Robins rum bestar av 4 sangplatser och Patriks av 5 sangplatser. Det ar allt fran jattesma till lite storre barn. Men de gillar oss, vi har fatt presenter som de har gjort sjalva. Men i Robins rum finns det en liten kille som inte gillar oss, sa fort han ser killarna i blatt borjan han grata. De ar nog for vi har varit med varje gang han skall fa spruta eller nagot annat. Patrik far de riktigt sma i sitt rum fran nagra manader till ett ar. Men de soker sjukvard sa fort ungen skricker lite for mycket har nerer. Vi ar lite av kandisar pa sjukhuset nu, folk hejar pa oss och vet att vi kommer fran Sverige. Patrik blev igen uttittad, mormor till barnet sa till sin dotter. Kolla hans ogon sadan bla ogon ser man aldrig har nere i Sydafrika. Inte forsta gangen Patrik har det. Idag har hela dagen bestatt av gratade barn. Vi har varit med nar manga skall ha pvk och dropp. Pa eftermiddagen sa var det en liten kille som de skulle ta LP pa. Han var inte sa nojd.
Nu nar vi kom hem gick vi till sportarenan som ligger precis dar vi bor. Det ar VM i dragkamp och lite roligt att se, vi hittade nagra svenskar och svenska landslaget tavlar pa fredag och lordag. Kanske vi kommer att kolla pa:)

Finska studenten Laura fyller ar och de firade vi. Fran utekvallen. Shorlock ar pa besok i varat rum, fast han vet att han inte far det:)



har ar lite bilder fran omradet runt dar vi bor och fran dragkampen :)

Annu en vecka pa TICU

Denna veckan har vi varit pa trauma icu igen. Vi trivs som fiskar i vattnet och vi far gora sa mycket sjalva. Men lite trotta ar vi pa att allt skall blandas i droppasar. Handledarna sager till oss att de skall ga med oss och inte vi med dem, sa vi far skota allt med patienten. Men de finns alltid dar att fraga som tex nar man skall lasa medicinlistan. Det gar inte att se vad lakarna skriver. I veckan har Patrik haft samma patient, patienten som kom in pa TICU pga strejken. De anhoriga fragar en massa fragor som Patrik maste svara pa, vissa ar latta att besvara pa svenska men de kranglar till det lite med engelskan. Men de forstar det mesta. Robin har fatt hoppa runt lite for att patienten som han hade avled pa natten. Det har varit ratt lungt pa avdelningen denna veckan, men sjukskoterskorna som vi gar med sager att de blir bortskamda att ha oss dar. Pa kvallarna sitter vi och pratar med de andra boende har och det ar roligt for manga kommer tillbaka, sa lite kanda ansikten blir det. Denna veckan var det halv tid, tiden gar fort har nere. Varan larare har nu ocksa fixa hela varat schema for de sista veckorna har nere. Vi kommer nasta vecka vara pa Unitas igen men denna gang pa onkologen for barn, veckan efter skall vi vara i skolan i skills labbet och den veckan aker vi till Kruger park:) Det skall bli spannade att se alla vilda djur. Sedan har vi tva veckor pa en klinik och tva veckor pa ambulansen. Ambulansen avslutar vi med och det ser vi bada framemot. I Torsdags sa var vi pa Svenska ambassaden igen (kanns som stammisar dar snart) och denna gang fick vi rosta. Hon som hjalpte oss med det pratade svenska och de kandes lite konstigt. Vi har bara pratat svenska med varandra det senaste och manga ganger pa hostlett sa blir det att vi prata engelska. Men det ar ett toppen stalle att bo pa. Igar kvall sa hade agaren en van pa besok, agaren hade gjort sin speciallare och bjod oss pa. Man tar en halv flaska vodka och sedan smallter man cholkad och haller i:) det ar riktigt gott men den maste drickas varm. Sa idag ar vi lite trotta men det far man vara ibland.

Intuberg.

Tiden gar fort har nere och dagarna rullar pa, vi fortsatte pa samma avdelning de sista dagarna av denna veckan. Torsdagen var intressant och lararik pa alla satt. Vi har bra klam pa det nu och alla saker gar med rasande fart. Elina mamma kom hit i torsdags och vi satt och pratade om allt vi har varit med om. Men Elina sa att de som hon har missat ar skottskada. Fredagen sa begav vi oss till Unitas utan Elina hon skulle till skolan och fa nagra papper, det ar hennes sista vecka har nere. Nar vi kom till avdelningen fick vi var sin patienten, sjukskoterskorna sa att vi skulle skota allt och att de skulle ga med oss istallet. Det gjorde vi och vi hjalpte varandra, lite lattare att forsta instruktioner pa svenska. De pratar en massa afrikanska pa avdelningen. Robin hade en patient som varit med i en trafikolycka. Patrik hade haft hand om honom dagen innan, patientens syster kom pa besok och visade bilder pa bilen som patienten hade suttit i. Det var inget kvar av bilen mer an forarsattet. Dagen rullade pa och vi blande mediciner och skotte dropp pumparna utmarkt. Sedan sa sjukskoterksorna att de skulle fa in en ny patient, en skottskada i huvudet. Efter ett tag sa rullas patienten in pa avdelningen med en valdigt fart och arbetet borjar fort med att koppla upp allt. Robin och Patrik fick sig en syn nar de sag patienten, det var blod i hela sangen och man kunde knappt se ansiktet. Nar allt var uppkopplat sa borjade blodtrycket skjunka snabbt och ringer och voulum pressades in. Liten efter hade det men snart sa borjade pulsen att sjunka med. Sjukskoterskorna ringde pa telefonen och sa kod bla som vi har lart oss ar HLR. En sjukskoterksa borjade med kompressioner och Robin och Patrik stod nara bakom beredda att ta over. Efter en liten stund vande hon sig om och tittade pa Patrik och sa ta over. Patrik paborjade med kompressioner och Robin var beredd att losa av honom. Men lakaren han komma och avbrott alla aterupplivningsforsok. Patienten hade skjutit sig sjalv i huvudet, vi sag anhoriga nar vi gick ut. Varfor gor man sadant mot sig sjalv man skadar alla i sin omgivning.

Fredagskvallen var lugn med grillning, en av lararna hade hort av sig till oss och sa att kursen i intubering skulle vara pa lordag. Sa vi fick ga upp tidigt och bege oss till Johannesburg. Nar vi kom till sjukhuset som kursen skulle vara pa sa sag vi att hela var stangt med vakter och militar. Tillslut hittade vi en ingang som var oppen och vi hittade lokalen. Kursen var till klockan 2 och vi fick skriva tva test, sluttestet maste man ha 80 % pa for att fa intyget. Vi klarade det och kommer att fa varat intyg pa att vi kan intubera nyfodda. I ovrigt har det varit en lung helg. Vadret ar fortfarande toppen med en temperatur pa 34 grader.



Efter gick for att fira lite och det gjorde vi ordentligt:)

Antligen

I tisdags sa hamtade varan larare upp oss klockan 6:15 och vi begav oss mot en rundvandring pa unitas sjukhus. Men nagon rundvandring blev det inte istallet fick vi borja praktisera direkt pa trauma intensivvardsavdelningen. Helt underbart att vara tillbaka pa sjukhusen igen. Elina var sjuk denna dag sa hon fick stanna hemma, men vi fick var sin handledare och de borjade visa oss allt. Patriks patient var en aldre herre med hjarnblodning. Hans varden var mycket instabila. Patrik fick blanda dropp, det skulle blandas 20 ml adrenalin i en 200 ml dropppase. Inga problem bara det att de hade bara 1 ml ampuller. Men patienten blev samre och de skulle blandas 40 ml adrenalin i en 200 ml droppase. Robin fick rycka in och hjalpa Patrik lite for det var tre olika lakemedel som skulle blandas i olika dropp. Vi har nu bada skurit oss lite pa fingrarna efter ampullerna. Robins patient var mycket stabil i sina varden pa formiddagen men framat eftermiddagen sa skulle det andra pa sig. Avdelningen bjod oss pa lunch och kaffe. Forsta dagen sa larde vi oss sa mycket och de var imponerade over hur mycket vi kan. De sa att varfor skall ni ha handledare ni kan ju ga har som sjukskoterskor redan nu. Det ar rolig att hora och vi tycker verkligen att vi borjar fa klam pa det har nu. Vi har lart oss a mycket har nere. Kvallen blev lung med en joggintur for oss bada och efter det sa lagade vi mat och pratade med de andra boende har. Vi horde pa radio att de hade kidnappat en sjukskoterska som var pa ett sjukhus. Denna strejk ar helt sjuk, tur att vi ar pa privatsjukhus nu:) Idag har vi gatt med samma handledare, men Robin fick ta Patriks patient och Patrik fick tre patienter. Patriks handledare ar en av de som jobbast langst pa avd. Han har fem olika special utbildningar sa som trauma, barn, opration, iva och sa nagon mer som vi inte kommer ihag. Men idag skulle de blandas med dropp men inte adrenalin denna gang. Lakemedlet skulle vara 200 ml av och som gardagen hade de bara 1 ml ampuller:) Annars trivs vi jattebra pa detta sjukhus. Nu pa kvallen har vi tagit en joggintur och Robin, snart mat och sedan tjata med folket har. Vi ar nastan hela skandinavien nu. Folk fran Finland och Danmark saknar bara Norge eller vi vet inte om vi saknar dem??